GLÄDJE!!!

Mitt i allt mörker så kom en ljusglimt!
Var i torsdags och tränade för första gången på sjukhuset. Jätteskönt! Min telefon hade ringt under tiden och det var från skolan om att Izabelle var sjuk. Jonte kunde tack och lov lämna butiken och hämta hem sessan! Hon hade ont i magen. Vi var senare in på sjukhuset och det tog prover och urin och sen gjorde de även en ultraljuds undersökning på hennes mage. Visade inget tack och lov! Men däremot var det bakterier i urinet så nu behandlas hon med antibiotika för misstänkt uvi.

När vi se kommer hem och jag stressad som ska till jobbet öppnar ett brev från landstinget. I det brevet står det att jag blivit BEVILJAD!!! Att få åka till Marbella i Spanien på rehabilitering i 3 VECKOR!!! Jag är så glad och det kommer bli helt underbart! Så nu längtar jag och detta var den bästa julklappen ever!!!

Livet går på som vanligt och det jag nu ser framemot är resan till ullared på torsdag!

Kram alla!

Ledsen och glad på samma gång!

Ja ni märker ju att jag inte skriver lika ofta längre. Men jag orkar inte. Mår både psykiskt och fysiskt dåligt nu. Fan livet är inte som jag hoppades nu. Här blev jag räddad från döden och så får jag den här sjukdomen på halsen, alltså nu är jag ju såå glad ändå att jag fått en till chans bland min kära men nånstans så kommer alla dessa tårar om att mitt hopp tagit slut... Jag jobbar lite mer än förut och jag älskar mitt jobb och är så glad att alla ser mig och hur jag mår.
Jag har fått börja med medicin nu mot min oro och depression och jag känner sakta att den börjar verka och sakta ska jag nu trappa ner på morfinmedicinen... Så nu kommer en till period som blir tuff och innan jul och allt.

Idag har jag haft min underbara svärmor här och vi har pratat. Jag har både fått perspektiv på en del och kunnat lufta en del. Känns jätteskönt!
Ändå sitter jag nu med tårarna rinnande och allt känns så hopplöst! HUR ska jag orka vara en bra mamma och vara en bra fru? HUR ska jag orka ta hand om vårat hem när jag mår så här. Jag har till och från mer ont i min högra sida och är mer trött sen tar bromsmedicinen ut sitt med så jag kämpar varje dag med tankar och oro om hur jag ska kunna göra allt bra igen! Dessa dagar har det varit så lätt att ta till min vän cigaretten men jag firar snart 6 mån fri och jag känner mig så stolt! Jag har det tufft och klarar mig utan den, min trogna vän!

Sen under dessa tankefyllda dagar och ibland nätter så kommer tankarna tillbaka till min vän, min bästa vän förr i tiden. Fan som jag saknar henne. Och såå jag gjorde henne illa! Hatar ju mig själv för att jag lät en sån underbar vän försvinna. Nu om nåt hade jag behövt henne, höra hennes skratt och se hennes underbara leende och bara skratta åt allt som hon och jag gjorde. FAN!!! Kommer ihåg hennes olika skratt, ett när hon och jag gjorde nåt fuffens, ett när hon skulle jäklas med nån, ett när vi såg på tvn och ett när vi gick ut i pyjamas och en massa andra grejer. Tänk om hon kunde förlåta mig och jag kunde få träffa henne igen...

Usch vilket inlägg det här blev men nu är det inte mycket med fröken Lind Eriksson...

Har några datum jag ser framemot nu, det första är nu den 10 nov då ska jag på körresa och ska se en musikal i sthlm. Sen blir det den 29 nov då ska jag till Ullared och köpa julklappar :) 14 dec firar jag och Jonte 10 år!!! Får se vad det blir... Sen blir det ev en resa med svärmor till Göteborg. Lite jul på Liseberg och julkonsert :) Lite ljus i detta mörker!

Jag älskar Er alla som finns här för mig nu! Jag gör mitt bästa, lovar! Och det blir förhoppningsvis snart bättre!

KRAM KRAM