Har inte skrivit på hur länge som helst, förlåt mig!
Men nu är det mycket som hänt.
Jag och min sambo ska gifta oss, nu denna midsommar så det är mycket att planera :)
Sen fick jag reda på det värsta i tisdags, min pappa har cancer!
Här snackar vi elakartad tumör och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen med alla tankar jag har... Min älskade fina pappa! Detta som INTE fick hända!!
Så nu är det en resa hem planerad, jag åker på Måndag och stannar så länge han behöver mig! Jag har gråtit varje dag sen i tisdags och jag går snart under...
Det gör mig så ont att veta hur dåligt han mår över detta och herregud hur ska det gå?! Man tänker ju alltid det värsta och i det här läget kanske det är bra på sitt sätt, för blir han bra med operationen då är det ju underbart men blir han inte det då är man ju lite förberedd men fan jag vill ju inte ens tänka så. Min pappa ska ju finnas för mig... Varför händer detta?!
Nu ska jag lägga mig och försöka koplla bort detta för en stund men ensam som jag är nu så lär det tyvärr inte gå..
Däremot blir det kul imorgon då jag tror det blir möhippa och då kommer alla mina fina tjejer att få mig på andra tankar.
Snart pappa kommer jag :) Längtar efter dig min älskade pappa!
Kära Kia först lyckan av att få gifta sig och sedan detta tråkiga bakslag, jag hoppas att din pappa kan och orkar vara med på ditt bröllop. Om det är någon tröst vet jag inte men båda mina föräldrar hade cancer, min pappa hade detta i ca. 2 år innan han lämnade jordelivet, i början fick inte ens jag veta vad som var fatt, dom tog tydligen mer hänsyn till mig och min situation som var just då! Tids nog började jag nysta i detta och fick då svart på vitt och ja det var hemskt att få veta, för man visste ju inte hur länge han skulle få leva. Den mesta tiden var han hemma men i slutet var han på sjukhuset med sin älskade maka vid sin sida dygnet runt, vilket vi barn( man är ju alltid barn i sina föräldrars ögon) försökte få henne att inte vara men nej det gick tyvärr inte. 2 dagar efter Fars dag 2002 somnade han in. En knäckande tid för oss alla. Mor min bodde hos mig en lång tid för att få skingra tankarna sina. 2004 började och min mor blev sjuk en undersökning visade då att hon hade fått cancer, för henne gick det väldigt fort 2 dagar före nyårsafton 2004/2005 somnade hon in på ett sjukhem i Täby. Samlad av oss alla "barn" Jag hoppas för din skull att din far orkar vara med dig på din stora dag,och kanske få ta dig fram till din blivande man. Jag lider med dig och vet vad du nu går igenom all din sorg och all din lycka jag hoppas allt går bra. Du vet var jag finns om du vill mig något. Hade det inte varit så långt mellan oss så hade jag nu stått vid din sida. Jag hoppas även att din möhippa blir till ett roligt minne. Stor styrkekram från din vän Ewa.
SvaraRadera